Är det verkligen bara jag som uppskattar att "bara" vara hemma med familjen och umgås med dem när jag är ledig? Att äta frukost ihop. Mysa alla i soffan innan läggdags. Vara hemma och ja..bara vara och hitta på vardagliga saker hemma. Dricka ett glas vin ihop med Robban när barnen lagt sig. Bara vi två.
Jag har en del i min bekantskapskrets som bara MÅSTE hitta på något varje dag de är lediga...för att inte bli uttråkade. Och nu pratar jag inte om att vara mammaledig och hemma själv med barnen jämt utan jag menar när hela familjen är hemma och ledig. Jag tycker att vi har alltför lite tid att bara vara med familjen utan att fara omkring och fixa saker, åka på kalas och hitta på saker. Jag tycker också det är kul att träffa vänner och hitta på saker men en helg utan inplanerade kalas eller andra träffar tycker jag är underbar! Jag verkar dock ensam om det om jag lyssnar på min omgivning: "Vi bara måste åka någonstans idag jag blir knäpp av att bara vara hemma en del dag"....WHAT? Personen i fråga har barn och båda jobbar. Heltid. Och är iväg på allt möjligt jämt och ständigt..Vill man inte umgås alls med bara sin familj, hemma, någon gång? Trivs man inte hemma? Och jag som upplevs som rastlös emellanåt. Hehe. Allt är relativt. Eller är det jag och resten av vår familj som helt enkelt är skittråkiga? ;-)
2 kommentarer:
Vi är likadana....har inte kraven att vi måste göra nåt bara för att vi är lediga. Det är ju jätteskönt att bara vara hemma och umgås =)
Å denna helgen är vi helt oplanerade. Så skönt. Julen har varit bra, men man ska träffa alla och fara runt överallt. Nu behöver vi en helg i lugn och ro.
Och det är jätteskönt. Det tycker jag också. Man måste ju alltid fixa det där vardagliga, som tvätt, städning, matlagning - och det är skönt att kunna göra det tillsammans i lugn och ro istället för att stressa som en tok för att hinna med det OCH åka iväg jämt.
Sen blir jag rastlös av att bara vara hemma och inne en hel dag - men då uppskattar jag att bara åka ner till havet hela familjen på en promenad. Det är mysigt det!
Vi har nog ganska lika inställning du och jag! kram!
Skicka en kommentar