måndag 18 januari 2010

Finaste


Tänk vilken gåva jag fått. Världens två finaste barn. Hur kan man ha sådan tur egentligen? När jag går in och tittar till dom innan jag ska lägga mig vill jag bara ta med dom till sängen och GOSA. (Att det sen inte är lika rosenskimrande när de faktiskt vaknar nattetid är en annan femma..;-)) Det händer så mycket hela tiden. Dom är fortfarande små men på någotvis börjar de ändå bli stora. Ellen pratar mer och mer. "Va e de?" Hon uttrycker sin vilja i ord hela tiden nu. Och så vill hon lägga poss. Pussel..;-) Och det duger inte med knopp-pussel. Nää...säger hon och pekar på hyllan med andra pussel. Sen försöker hon mecka ihop dom. Det går sådär...;-). Men vilja finns där i alla fall. Viggo. Min fina 3.5åring..Han funderar så mkt. Och drömmer. "Mamma jag är rädd att något ska hända dig. Jag är rädd att du ska skada dig". "Jag får inte se såna farliga program på TV, det får bara mamma och pappa göra.." Sen kan man ju småle lite ibland. Han gillar programmet "Chuggington" om de tossiga tågen på TV. Fast han sjunger inte "Chuggington"..han sjunger, för full hals.."Kärringtåg". Haha! Det låter så himla roligt.

Underbara underbara barn!


1 kommentar:

Mammaliv sa...

Minns den perioden hos K också... just det där att nånting ska hända, olyckor, att nån ska dö, blod... allt läskigt...