Något som förvånar mig en smula är att Viggo, som ni som känner mig antagligen vet, har ett rätt häftigt temperament och är ständigt i farten faktiskt har en helt annan sida med: han kan sitta länge, länge och måla, lägga pussel eller bygga. Och han har tålamod. Jag undrar just om det är pappans envishet som gått i arv en smula:-) Annars är det EXTREMT mkt trots just nu. För att ge några exempel: Han ska inte sätta sig vid matbordet, inte plocka upp sina saker, inte gå in/hem från förskolan, inte äta med rätt sida av gaffeln..Han kladdar med maten och testar gränser sisådär en 90% av hans vakna tid. Det i kombination med ett temperament och en vilja som inte går av för hackor gör ibland att han lätt kunnat gå för en billig peng när vi är i affären. Skämt åsido, han är ett riktigt charmtroll men tyvärr ligger hans humör och att han inte kan kontrollera det alltid honom lite i fatet nu. Han kommer säkert att ha nytta av sin vilja längre fram i livet men när man är drygt 2.5 år och legobitarna flyger genom luften när man inte får som man vill är det lite svårt för oss som föräldrar att se något positivt i det just när man är mitt uppe i det. Fast han är så himla duktig också ju: Pratar väldigt mycket, sjunger och lär sig saker oerhört fort. Och han ÄR omtänksam som få, när han är på det humöret. Min stora lilla älskling! Jag kan inte riktigt förstå att han blir 3 år efter sommaren...
...fast det är som nämnts i tidigare inlägg nästan ännu svårare att förstå att Ellen ska bli 1 om mindre än en månad. Jag satt och gjorde lite inbjudningar till hennes 1årskalas nyss och det känns nästan lite vemodigt att behöva erkänna att hon inte är någon bebis mer. Min lilla skrutta! Hon har börjat sig på att försöka prata litegrann: Mä, mä när vi äter betyder att hon vill ha mer...och det säger hon ofta. Hon är nämligen ett riktigt matvrak för det mesta. Tiden då hon åt annan mat än övriga familjen är ett minne blott, hon tuggar gladeligen i sig allt som vi andra gör. Bampa betyder lampa. Också säger hon pappa. Och ibland mamma.
Att få barn, just våra två fina barn, är det absolut största som hänt i mitt liv. Det saknar liksom motstycke! Att jag dessutom fått dem ihop med världens bästa Robban gör saker och ting ännu bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar