Att promenera i skogen har nästan blivit som ett gift för mig. Att gå där och bara lyssna på fåglarna och vinden som susar i trädtopparna är väldigt rogivande även om jag traskar på i min power-walkingfart. Jag rensar tankarna, sammanfattar dagen när jag promenerar om kvällarna, vilket jag oftast gör. När Ellen somnat pussar jag Viggo godnatt och drar på mig träningsskorna och går UT! Inte varje kväll såklart, men ett par 3 kvällar i veckan. Och gärna någon helgmorgon, tidigt, också. Jag tar en runda på sådär en och en halvtimme, alldeles lagom. Det gör mig smalare, piggare, gladare och på bättre humör. Härom dagen träffade jag på en räv, annars är jag ganska ensam de gånger jag inte har sällskap! Amen för mina promenader!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar