Gick ner på gymmet idag och jag ska erkänna, idag var det segt. Soffan var väldigt skön. Men, jag gjorde det, lika bra, jag vet ju att det funkar när jag kommer dit. Väl där hade jag glömt att det var någon form av helkroppsstretchpass vilket gör att rummet jag gör mitt ryggprogram i var upptaget. Blev 20 minuters intervaller på löpbandet först. När tanterna (nåja...) höll på att avsluta smög jag in och grejade. Jag fick höra att jag gjorde saker som såg ut som elitnivå, haha! Knappast. Det som fick mig att tänka var något de diskuterade. De kände sig orörliga. Och ångrade att de inte hållt igång genom livet. Bang, huvudet på spiken! Jag vill kunna knyta skorna när jag är 65 och orka leva. I mitt yrke är det ju extra viktigt att vara rädd om ryggen exempelvis. Jag hoppas att jag kommer att fortsätta träna i någon form genom hela livet. Det är väl just småbarnsåren som är mest kritiska. Andra vänner som själv har barn frågar hur jag hinner. Så här:
*Motivation
*Ha mål
*Just do it!
*Träna när barnen sover
*Träna kortare pass så man inte är borta så länge
*Minska på TV-tittande=mer tid till träning
Ungefär så. Jisses vad klämkäckt detta blev men så är det. Och för första gången på länge kan jag göra några armhävningar på tårna, yeah! Ha en finfin lillördagskväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar