onsdag 6 juni 2012

Vem har sagt att man gör rätt....

Två barn, två olika personligheter, olika behov. De senaste veckorna har jag (eller vi ska jag i ärlighetens namn säga) funderat en del över det där med att vara en bra förälder som ger barnen det de behöver. Man vill att barnen ska bli sjyssta, självständiga, trygga, veta vad som är rätt och fel och få sunda värderingar! Ibland hade ett facit eller en manual, eller ett felsökningsschema underlättat...;-)Om barnen gör något som inte är bra...hur gör jag då? Jag tror generellt sätt på naturliga konsekvenser och att inte köra med tomma hot (något jag tycker är väldigt vanligt...)men vem har sagt att jag har rätt? Hur mycket frihet och ansvar kan man ge? Vilka krav kan man ställa? Resultaten av det sätt man uppfostrar sina barn på syns ju delvis långt senare i livet...Vad är rättvisa? Är rättvisa att båda barnen får exakt samma saker eller att barnen blir bemötta och uppfostrade utifrån sina egna behov? Om du är 4 år och först i syskonskaran har du vissa förutsättningar..är du 4 år och har en storebror har du helt andra förutsättningar. Aningen djupt det här..men tänk vilket viktigt och roligt jobb man har..och stundtals så svårt att man sliter sitt hår!

2 kommentarer:

Tessa sa...

Samma tankar finns i denna hjärna... Vilka behov har barnen och hur rättvist måste allt vara. Föräldrarollen är en knepig men alldeles underbart roll;-) Era barn är underbara på två helt olika vis! Kram på dig vännen

Anonym sa...

Jag tror det är bättre att se till barnens olika behov och lära barnen att allt inte är rättvist. Mina föräldrar körde hårt på att allt skulle vara rättvist och jag och min syster fick exakt samma saker samtidigt - bra i teori men inte så jättebra praktiskt. Jag som äldre fick bara göra det som min yngre syster fick och min syster lärde sig aldrig att världen inte är rättvis vilket gör att hon inte klarar av några motgångar.