torsdag 7 april 2011

Samvetet...



Jag gillar mitt jobb och trivs för det mesta riktigt bra med det. Men när det går ut för mycket över familjen tycker jag inte alls om det. Den här veckan har jag jobbat över 4 av 5 dagar. Och det känns! Barnen har fått längre dagar på förskolan och jag har knappt hunnit träffa mina älsklingar. Har varit på möten ett par kvällar med och imorgon är det kommunfest. Ska det verkligen vara så här? Hur mycket ska man ställa upp för sina kollegor? Jag vill ju hjälpa till så mycket jag kan men jag vill ju ännu hellre vara med mina barn! Å andra sidan vill ju ingen bli själv kvar på jobb. och det där med vikarier är ingen lätt grej...

1 kommentar:

Mammadagar sa...

Vet vad du menar, men så länge det är en kortare period eller tillfälligt så kan jag ändå tycka att det funkar/är OK. Men det betyder ju inte att det inte känns eller att man inte får dåligt samvete. Jag har ju jobbat extremt mycket sista tiden men tack & lov så har det inte gått ut över barnens dagistider. Däremot har de såklart saknat mig och J har till och med varit ledsen på morgonen för att hon inte vill att jag ska åka. Men nu är jag ledig så vi har haft en heldag tillsammans. Då känns det genast bättre igen.
På mitt jobb finns det inte vikarier, vi har inte den typen av jobb. Det hade ibland varit enklare om det bara var så. Att nån annan kunde hoppa in....