Jobb+vardagsliv..omöjlig ekvation!?

Jag antar att det är OVANAN av att jobba igen och samtidigt ha barn och sambo som man vill hinna umgås med som gör att detta livspussel för närvarande känns smått omöjligt. Samt ett hem som kanske behöver städas mellan varven. Också vill man hinna träna, umgås med vänner.. Vad gjorde man med all tid man hade innan man fick barn??? Jag kan inte riktigt minnas. Saknar barnen HELA dagen och ser verkligen fram emot att köra och hämta dem! Jag trivs jättebra på jobb men det är givetvis INGET som går före mina älsklingar. Därför blir man lite tung om hjärtat när man ser att en stor del av de möten och kurser som är inplanerade under hösten ligger på de dagar jag normalt sett skulle ha slutat lite tidigare. Och så är det ju, det drabbar alltid någon, så jag gnäller inte. Jag sörjer bara en smula! ;-) Något som däremot är positivt är att jag har en annan synvinkel än jag hade tidigare. Jag är ju själv förälder. Jag vet hur det känns när lille Kalle är förkrossad för att mamma ska gå..etc. Det är en stor fördel. En annan sak som kanske kan vara positiv är att jag verkligen får LÄNGTA efter barnen och man uppskattar tiden ihop med dem ÄNNU mer än tidigare. Nu ser jag iallafall fram emot att jag slutar tidigt både torsdag och fredag samt att vi har en helt oplanerad helg då vi bara ska vara tillsammans alla fyra!