Men allvar???

Alltså. Jag anser mig vara en ganska tolerant person som verkligen försöker att inte döma folk på förhand. Personer och människor överlag och föräldrar i synnerhet. Man vet aldrig varför en förälder handlar som den gör (eller aldrig och aldrig men inte om man inte känner personerna eller sett precis allt..) eller vad som ligger bakom ett visst beteende. Talar av egen erfarenhet. Men i allafall. Idag reagerade tom jag. När jag lämnat dottern på hennes avdelning och var på väg därifrån dök en ledsen femåring upp med sin något stressade och irriterade mamma. Fine, jag är också irriterad på mina barn ibland och till saken hör att hon suttit utanför med pojken enda sedan jag och Ellen kom till förskolan. Så inget konstigt alls. Det jag däremot reagerade på var att hon stoppade in en napp...en N-A-P-P i munnen på honom och lovade honom att sitta på bänken i kapprummet under dagen när han ar på förskolan. What??????? Ger man verkligen en napp till en femåring? Och jag hoppas verkligen att hon satt i kapprummet hela dagen när hon nu lovade sin son det. Men som sagt...jag vet inte något om bakgrunden..men napp till så stora barn ger mig RYSNINGAR!